Här finner du mer information om förorenade områden, asnvarsfrågor och hur en sanering går till.
Ett förorenat område är mark, grundvatten, ytvatten, sediment eller byggnader där halten av något ämne är så hög att den kan utgöra en risk för människors hälsa eller för miljön. En föroreningsskada är en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Om du som entreprenör eller fastighetsägare upptäcker eller orsakar en förorening i mark, vatten eller i en byggnad måste du genast informera bygg- och miljöavdelningen om detta. Skyldigheten att informera gäller även den som använder fastigheten. Vid olycka eller misstänkt förorening är det din uppgift att:
Du som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller gjort något som bidragit till föroreningen bär ansvaret för eventuella åtgärder och efterbehandling.
Detta gäller under förutsättning att:
Om ingen verksamhetsutövare finns faller ansvaret på fastighetsägaren om denne tagit över fastigheten efter 31 december 1998. När det gäller privatbostad gäller ansvaret endast om köparen känt till föroreningen vid köpet.
Vid påträffande av föroreningar vid exempelvis ledningsdragningar, är det oftast entreprenör och/eller uppdragsgivare som ansvarar för åtgärder i samband med schaktning, till exempel att provta uppgrävda massor och köra bort dessa till godkänd mottagare. Det är den som utför ledningsdragningarna eller uppdragsgivaren som anses vara verksamhetsutövare trots att de kanske inte är den som orsakat föroreningarna.
Innan du påbörjar sanering av förorenad mark, vatten, byggnad eller anläggning behöver du anmäla saneringen till bygg- och miljöavdelningen. Anmälan ska ha kommit in senast sex veckor innan saneringen påbörjas, se blankett till höger. Inför anmälan behöver oftast en miljöteknisk markundersökning göras och innan undersökning ska ett förslag till provtagningsplan presenteras och godkännas av bygg- och miljöavdelningen.
Det är viktigt att ha god framförhållning inför arbeten i förorenade områden då utredningar/undersökningar tar tid. Ha en plan över hanteringen av massor, läs mer längre ned på sidan.
När arbetet anses vara avslutat skall en slutrapport lämnas till bygg- och miljöavdelningen. I denna redovisas exempelvis vad efterbehandlingen gett för resultat och att efterbehandlingsmålen uppnåtts. Resultat från slutprover i schaktbottnar/-väggar ska redovisas.
Bifoga kvitton från behörig transportör samt slutligt omhändertagande. Det skall klart och tydligt framgå vart allt material som förts bort från fastigheten slutligt omhändertagits.
De allra flesta områden som kan misstänkas vara förorenade har kartlagts av länsstyrelsen eller kommunen. På länsstyrelsens karttjänst kan du se vilka områden som har identifierats som misstänkt förorenade.
Om du vill veta vilken information kommunen kan ha om en specifik fastighet kan du kontakta bygg- och miljöavdelningen.
Innan markarbeten eller liknande påbörjas på ett område ska en bedömning ha gjorts om det finns risk för att föroreningar påträffas. Följande frågor kan ställas för att ge en uppfattning om vad det är för typ av massor och ifall provtagning behövs:
Om svaret på någon av frågorna är ja bör provtagning ske. Vid osäkerhet om massorna är förorenade bör dock alltid provtagning ske. Tar du emot massor ska du försäkra dig om att ovanstående frågor är utredda.
Om du vill återanvända massor (exempelvis schaktmassor eller rivningsmassor) som är konstaterat förorenade eller befaras vara förorenade till olika grad behöver det anmälas till bygg- och miljöavdelningen. Anmälan ska komma in senast sex veckor innan arbetet påbörjas, se blankett till höger. Om du vill lägga upp muddermassor på land så behöver det alltid anmälas till bygg- och miljöavdelningen.
Om massor eller annat material ska mellanlagras på en annan plats än där de uppkom samt om vikten överstiger 10 ton ska detta anmälas till bygg- och miljöavdelningen, se blankett till höger. Observera att lagring av avfall som ska återvinnas max får ske under högst tre år innan det återvinns eller behandlas.